På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Nattarbete på spåret

Nattarbete på spåret

Skrivet av:

Publicerat: 2012-03-18

NÄR YRKESHÖGSKOLEGUIDEN träffar Andreas Jans en sen kväll i februari är det stjärnklart och nästan femton grader kallt. Snön knarrar under våra fötter när vi skyndar in till värmen i köket i Struktons lokaler vid Hagalund i Solna. För Andreas och hans kollegor startar arbetet med lite snack och en kopp kaffe här i köket klockan elva varje kväll innan arbetsledaren berättar om upp- lägget för nattens jobb. Men just i natt är det för kallt för att ge sig ut på spåren. Utrustningen fungerar inte i femton minus, så Andreas och kollegorna får andra uppgifter hemma på stationen.

– Vanligtvis får vi reda på vår »disp« här vid samlingen och sen ger vi oss ut på spåren. En disp är den lucka i tid då vi får vara på spåren, alltså när det inte kommer tåg. Som spårsvetsare jobbar vi framförallt med att laga rälsen och att byta komponenter, men ibland lägger vi även nya räls, berättar Andreas.

Spårsvetsarna kan bara utföra sitt jobb när spåren är tomma. Det är därför de arbetar på natten när spårtrafiken är som lägst. En disp är ofta runt fyra timmar och när tiden är ute måste Andreas och hans gäng vara klara.

– Just nu jobbar vi inne vid Centralen i Stockholm och då har vi oftast kortare dispar eftersom det går så mycket tåg där. Vi har ingen paus utan jobbar på tills vi är klara vid fem på morgonen och sen åker vi tillbaka till kontoret, förklarar Andreas.

Andreas har jobbat här på Strukton sen i somras. Efter studenten hade han olika ströjobb men fastnade aldrig riktigt för något yrke. Så läste han i en tidning att det rådde brist på spårsvetsare och bestämde sig för att söka till järnvägs- skolan i Vansbro i Dalarna.

– Utbildningen var totalt 55 veckor och innehöll kurser i svetsning och materiallära blandat med praktik. Vi var 30 personer som gick utbildningen och de flesta bodde kvar i Vansbro. Det var en trevlig och bra stämning på skolan, säger Andreas.

I utbildningen ingår 19 veckors praktik fördelat på tre omgångar. Den första och sista perioden gjorde Andreas på Strukton. I juni 2011 när han var färdig med sin utbildning fick han direkt jobb på en firma i Borlänge.

Björn Lundin som är rektor och ansvarig för utbildningen på Lärcentrum Vansbro berättar att över 90 procent av de studerande nu har jobb inom branschen.

– Järnvägsjobb finns överallt, och vi har före detta studerande som nu jobbar runtom i hela Sverige, men även i Norge och Danmark. Utbildningen är populär och vi brukar få in omkring 100 ansök- ningar till de 30 platserna varje omgång, säger Björn.

– Det bästa med utbildningen är att det är lätt att få jobb efteråt, och det beror nog på att utbildningen är anpassad efter verkligheten. Den här marknaden behöver arbetskraft, så sköter man sig på utbildningen har man nästan garanterat ett jobb när man är klar, säger Andreas.

Vad är det bästa med jobbet?
– Att man får vara utomhus och att det är så fritt. Och så är det varierande, det är olika varje natt vad som händer ute på spåren, säger Andreas.

Hur bör man vara för att passa för jobbet?
– Självständig och ansvarstagande. Och så måste man ju trivas med att jobba natt. För så är det ju oftast oavsett vilken firma man är på. Vi jobbar när tågen står still, säger Andreas.

Björn håller med. – En bra spårsvetsare behöver vara ganska tuff, för man arbetar under relativt svåra förhållanden. Det är ett tungt jobb i och med de stora maskiner som används. Spårsvetsare är fortfarande ett mansdominerat yrke, även om det börjar komma en del kvinnor till branschen, säger Björn.

Innan det är dags att lämna Andreas och låta honom ge sig iväg för att börja nattens arbetspass kan jag inte låta bli att fråga om hans hjälm, som ser ut som något från en science fictionfilm.

– Den är helt stängd för att skydda mot gifterna i svetsröken. Via ett munstycke sprutas det in luft i hjälmen, så är det kallt ute blir luften kall. Så det är lite high tech, och hjälmen kostar nog 15 000 kronor, säger Andreas.