Journalistik och information

I hjärtat av Malmö ligger Tillskärarakademin, som är en del av det humanistiska studieförbundet Medborgarskolan Region Syd. En fristad för kreativa själar som strävar efter att förvandla sina drömmar till verklighet genom textilskapelser. Här möts vi av två själar, läraren Sofia Nilsson och den studerande Selia Sahlstedt vars berättelser sammanvävs som trådar i en brokig väv av passion och hopp. Uppväxt med sömnad, konstnärlighet och musik Både Sofia och Selia bär med sig en rik kulturell bakgrund som har präglat deras syn på konst och kreativitet. Båda har alltid sytt och skapat kläder. För Selia kommer hennes passion för design från ett hem där kultur och musik alltid var närvarande. Med föräldrar som kulturarbetare växte hon upp omgiven av kreativitet och uttryck. För Sofia var det en annan form av kreativitet som lockade, även om intresset för konst och design fanns där från början. Med en akademisk familj där studier och akademiskt arbete var mer naturligt, fann Sofia ett sätt att uttrycka sin kreativitet genom att arbeta med händerna, en passion som sedan ledde henne till Tillskärarakademin. Sofia valde att läsa mönsterkonstruktion/direktris och sedan designer/produktutvecklare och var själv studerande på Tillskärarakademin innan hon efter avslutad utbildning blev lärare. Nu är hon Selias lärare inom mönsterkonstruktion. En värld av hantverk och kreativitet På Tillskärarakademin möts Sofia och Selia av en värld där deras passion för hantverk och kreativitet kan blomstra fullt ut. Genom att kombinera teoretisk kunskap med praktisk erfarenhet får de möjlighet att utforska olika tekniker och metoder inom sömnad och design. – Att arbeta med händerna ger en känsla av tillfredsställelse, delar Sofia entusiastiskt. Jag älskar mitt jobb. Att utbildning kan vara annat än den traditionella skolbänken och läraren vid tavlan är utbildningen på Tillskärarakademin ett gott exempel på. Det finns alternativ till universitet och högskola som ger många en spännande yrkeskarriär och arbete, och utbildningen på Tillskärarakademin är ett sådant exempel. Att utforska mönsterkonstruktion är inte bara en lärandeupplevelse utan också en resa av självutforskning och personlig tillväxt. För Selia är varje dag på Tillskärarakademin en möjlighet att upptäcka nya färdigheter och utmana sig själv. – Jag älskar känslan av att skapa något med mina egna händer, säger hon. Att se mina idéer förvandlas till verkliga plagg ger självförtroende. Det är så självklart att bära kläder, alla gör det, men få reflekterar kring det.  Hållbarhetens roll I dagens samhälle blir hållbarhet allt viktigare, och mode och textilbranschen är inget undantag. Sofia och Selia betonar vikten av att tänka hållbart när det gäller design och produktion av kläder. Genom att välja material med omsorg och prioritera hållbara produktionsmetoder kan de bidra till att minska branschens påverkan på miljön och skapa en mer ansvarsfull modeindustri. – Vi måste vara medvetna om vårt val av material och hur vi producerar våra plagg, förklarar Selia. Genom att göra medvetna val kan vi alla bidra till att skapa en mer hållbar framtid för modebranschen. Sofia instämmer och tillägger att hållbarhet är något som integreras på utbildningarna på Tillskärarakademin. – Vi lär oss inte bara att konstruera plagg, utan också att göra det på ett sätt som är miljövänligt och hållbart genom att lägga stor vikt vid passform och kvalitet, säger hon. Genom att integrera hållbarhetsprinciper i arbetet blir eleverna inte bara bättre designers, utan också ansvarstagande medborgare i en värld där hållbarhet är avgörande. Drömmar och utmaningar Men vägen till framgång är inte alltid spikrak. Både Sofia och Selia har stött på utmaningar längs vägen. För Sofia var det att lämna en karriär inom elitfotboll efter flera skador, och ta ett beslut om att utveckla sin passion för sömnad. – Det var en svår omställning, erkänner hon. Men det blev väldigt bra ändå att börja på TA, trots skadorna.  För Selia var det att våga ta steget att satsa på det som alltid varit en del av Selias identitet och tro på sig själv. – Det är läskigt att satsa på något som är så mycket jag. Tänk om jag inte skulle komma in eller klara det, vad händer då med ens självkänsla, berättar hon.  Selia vågade ändå, och hon kom in på utbildningen. Nu är nästa steg i drömmen en lärlingsplats på Helsingborgs stadsteater.  Att våga följa sina drömmar Till de som funderar på att söka till Tillskärarakademin ger Sofia och Selia en varm rekommendation. – Om du brinner för antingen hantverk, textil, mode eller design och vill utforska dina kreativa talanger, är Tillskärarakademin den perfekta platsen för dig, säger Sofia med ett leende. Här får en möjlighet att lära sig från branschens bästa och utveckla dina färdigheter i en inspirerande miljö. – Oavsett var du kommer ifrån eller vilken bakgrund du har, är Tillskärarakademin en plats där alla har ett gemensamt intresse, säger Selia. Främjandet av hantverk och hållbarhet för en hållbar framtid Som avslutning reflekterar Sofia och Selia över betydelsen av att främja hantverk och hållbarhet för en hållbar framtid. Genom att utbilda och inspirera fler att bli sömmerskor och designers kan de skapa en värld där hållbarhet och kreativitet går hand i hand. – Vi har makten att göra skillnad genom vårt arbete och våra val, tillägger Selia. – Genom att välja hållbara material och produktionsmetoder kan alla bidra till att skapa en bättre och mer hållbar framtid för alla, förklarar de.  Mångfalden av karriärmöjligheter: Slutligen, båda Sofia och Selia understryker den breda variationen av karriärmöjligheter som en utbildning på Tillskärarakademin kan leda till. Utöver att bli modedesigners kan de studerande utforska roller som produktutvecklare, mönsterkonstruktörer, kläddesigner med 3D utbildning inom modebranschen, kulturarbetare inom scenkonst och kostym eller till och med starta sina egna klädmärken med en stark betoning på hållbarhet. – Möjligheterna är många, säger Sofia. Oavsett vilken inriktning som väljs kan en utbildning på Tillskärarakademin öppna dörrar till en spännande och givande karriär inom många sektorer.

Viggo Bjarme är 25 år gammal och läser programmet Mönsterkonstruktion/Direktris på Tillskärarakademin i Malmö. Från att ha arbetat på en industriverkstad ville han göra något mer kreativt. – Jag har alltid gillat att vara kreativ men när man börjar bli mer ‘vuxen’ är det lätt att man lägger den kreativiteten på hyllan och glömmer bort den och skaffar sig ett "riktigt jobb", säger Viggo. Som barn tyckte han om att bygga och mecka med saker. Det började med lego och senare blev det mycket datorer. – På farmor och farfars gård fanns det en hel verkstad där jag kunde leka runt med alla verktyg. Efter gymnasiet fick han ett verkstadsjobb med att bygga värmeväxlare. – Det passade mig ganska bra i och med att jag alltid har gillat att jobba med mina händer, men det var bara inte så roligt i längden. När tanken på att göra något annat slog rot började Viggo fundera på att göra något fundamentalt annorlunda. – Det var en process att komma fram till det. Jag kollade lite på andra utbildningar i de områden jag redan hade jobbat med eller studerat till men inget verkade så kul. Då började jag tänka annorlunda. Vad är inspirerade, vad är roligt? Jag letade efter något friare och mer kreativt. Viggo kände inte till Tillskärarakademin sedan tidigare men bestämde sig för att gå på ett öppet hus. – Det var inte som ett stort universitet. Lokalen var inte så stor och det kändes lite hemtrevligt på ett sätt. Jag kände nästan direkt att det är här jag vill vara, och det verkade så kul att verkligen ägna sig åt något kreativt och något helt nytt. Så Viggo började på programmet Modesömnad/konstruktion och design, trots att han knappt suttit vid en symaskin tidigare. – Jag hade bara sytt på syslöjden ungefär tio år tidigare. Det var definitivt en utmaning att börja från noll men det kändes aldrig omöjligt heller. Det han inte kunde fick han snabbt lära sig: – Kursen var i huvudsak inriktad på sömnad så förra året fick jag sy mycket. I programmet jag går idag är sömnad också en del men inte lika stor, nu ligger mest fokus på mönsterkonstruktion. Hur man tar fram och ritar alla delar som ett klädesplagg är uppbyggt av. Och precis som förra året kommer det här året att avslutas med ett examensarbete. – Detta året ska vi skapa en kollektion som består av fyra färdigsydda outfits och till jul kommer vi att få ett tema som kollektionen ska innehålla på ett sätt eller ett annat. Förra examensarbetet sydde Viggo byxor, skjorta och shorts. – Jag hade köpt en sjal på loppis med ett häftigt mönster så alla plagg hade en liten del av sjalen med i designen. Skjortan hade till exempel en infodring som var gjord av en del av sjalen. Många i klassen är intresserade av återvinning och upcycling, alltså att sy om kläder, ofta second hand, eller att göra nytt av begagnade material. Själv köper Viggo oftast tyger från en butik som säljer gamla oanvända tyger.  – Jag köper oftast från en butik som säljer vad som ofta kallas deadstock. Det är gamla tyger som inte blivit använda, och ofta kan man hitta väldigt fina och bra tyger till ett väldigt bra pris. Klassen består av cirka 25 personer i olika åldrar med olika bakgrund, indelade i två grupper. – Det är väldigt kul och inspirerande att få arbeta tillsammans med andra som alla har sina egna stilar och idéer. Ofta sitter vi och bollar idéer och löser problem tillsammans och det är verkligen kul. Det känns som ett privilegium att kunna ägna sig helt och hållet åt sina kreativa ambitioner, och det finns säkert fler på skolan som håller med mig. Hans egen stil när det gäller design är under utveckling, men det viktigaste för Viggo är att kläderna är välsydda och sitter bra. – Passform och konstruktion kommer alltid först för mig, kläderna ska verkligen passa och lyfta fram personen som bär dem. Även "enklare" plagg kan fånga blickar om siluetten och passformen är perfekt. Jag har själv haft svårt att hitta kläder som sitter precis rätt eftersom jag är ganska lång. Drömmen är att kunna starta en egen mindre verksamhet med välsydda kvalitetskläder. – Det som tilltalar mig mest är att designa kläder i enstaka exemplar till enskilda personer just för att kunna ge det där extra som inte går att köpa på hyllan. En mer unik design och en helt perfekt passform. Men innan dess hägrar Tillskärarakademins utbildning med fokus på produktutveckling. – Det lutar åt att jag kommer att gå den också. Man får en bra grund i de digitala verktygen som finns och en insikt i hur det är att faktiskt arbeta inom modebranschen. Praktiken är också ett stort plus där man kan skaffa sig kontakter och testa på arbetslivet.

In Boden, you get the whole life package: education, nature and proximity to both work and social life. You will also find one of Northern Europe’s largest gaming clusters. Don´t take our word for it – here is what our Game Designer students in Boden have to say about the experience!

Tsubasa Fujii, a former student of the Frontend Developer program, now works as a Full-Stack Developer. We asked Tsubasa five quick questions about how the program has impacted his career. What is your current workplace, and what is your role there? – I currently work as a Full-Stack Developer at Talking to Me. Talking to Me specializes in AI transformation and offers strategic services for organizational development. I started here as an intern. My first project was developing a digital human assistant, “Sally,” for Sahlgrenska Hospital. It was exciting to contribute to a tool that can communicate with people! What do you appreciate most about your work?  – It’s thrilling to be part of advancing technology and to contribute to innovative applications of AI. Our team is close-knit, which enables efficient collaboration and high agility in our work. From the beginning, I’ve had responsibilities that allow me to be directly involved and make a meaningful impact on the process. How has the Frontend Developer program been useful in your current role? – It’s hard to single out one specific course. At school, I learned a lot of the basics in both backend and frontend that I use in my work. We learned everything from vanilla HTML and JavaScript to React and TypeScript. The Sally project was initially written in vanilla JavaScript and HTML. One of my first tasks was to convert it to React and TypeScript, which I found exciting. React has been the most useful to me. – Although the program focused on frontend, it also covered backend, where I learned to build REST APIs, including database management. Over time, I discovered that I also enjoy backend development. Being able to work with both frontend and backend has been very educational, and it’s something I really value! What are the biggest challenges in your work? – There’s something new every day. Keeping up with current information is crucial, as new developments are constantly emerging, and there isn’t always a lot of information available online. So sometimes it takes a lot of trial and error to solve a problem. It’s challenging, but it’s also an interesting process. What challenges and opportunities do you see for your role in the future? – In the future, I foresee challenges with rapidly changing technologies and the continuous need to stay updated with the latest trends. Additionally, increasing demands for performance and security may create further challenges. – I see the opportunity to collaborate and communicate with other AI units to solve complex problems or offer more comprehensive services, which could open doors to new applications and innovations.

Viktor Andersson, a former student of the Experience Designer program, now holds a hybrid role in the gaming industry. We sat down with Viktor to learn more about his job, his education, and his thoughts on the future. Viktor currently works at King – New Games Studio. – I currently work at Vattenfall’s Customer & Sales division. I am part of the Business Innovation and Strategy unit, in the Agile and Project Management Team 1. My role is a combination of agile and sequential project management. In this capacity, I am responsible for leading strategic and complex projects across the Nordic region. This involves planning, organizing, and overseeing projects to ensure they deliver value and results aligned with the company’s strategic goals and customer needs. What does a typical day at your job look like? – Each morning, I start by catching up on all emails and messages. Then I attend morning meetings with the various teams I work with. After that, I plan upcoming research, analyze results from previous studies, or prepare findings for a team presentation. After lunch, there might be meetings on everything from workshops, kick-offs, and design syncs to global company meetings. The work is so diverse that every day can look different, both within my teams and through assisting with other projects in need of support. What do you appreciate most about your work?  – I’d say the social aspect is something I truly value, being a central figure in the team and working with everyone—stakeholders, designers, developers, artists, and more. Besides that, I get to work directly with users, whether through in-person or remote studies, allowing me to connect with all kinds of people. I also get to influence design decisions in the projects I work on by communicating users’ real experiences and identifying where there’s a mismatch with the intended design. It’s equally important to highlight what’s working well, so teams know what to focus on during sprints. How has the Experience Designer program been useful in your current role? –The program primarily gave me a foundation to understand what I wanted from it—what I wanted to do in the UX field and to comprehend the various roles under the “UX umbrella”. This way, I gained the tools to understand the industry I aimed for and how to acquire the knowledge needed to get there. Without the program, I wouldn’t have known where or what to focus on. What are the biggest challenges in your work?  – The biggest personal challenge for me has been improving my foresight and learning to structure it relative to the teams I work with, so I can juggle many tasks. I’m a naturally spontaneous person, so this has been something I’ve worked on a lot and continue to work on. What challenges do you foresee for your role in the future?  – I think AI is the biggest challenge, but it also means I have to keep up with developments. I think this is true for most tech professions. What I’ve learned so far is that AI is an incredible asset to our work, so I would say it’ll be challenging for those who choose not to use it. But for empathy—a big part of UX—AI is still inferior to humans! What new opportunities do you see for your role in the future?  – UX Research/Design is valuable no matter what it’s applied to, both in the digital and physical world. Everything offered, sold, or used always has an end-user. If it doesn’t consider the user, it’s almost always a poor product. UX is the bridge between design and the human experience, so it will always be relevant. Plus, if you decide to transition to another role, UX is a fantastic skill that can be applied anywhere. – The possibilities are endless—the world deserves better UX!